Idag fick Asta vara hos mamma 8 h när jag behövde vara på kontoret och jobba, så när jag hämtat henne och det var dags för dagens 8 km löprunda hade jag inte hjärta att lämna henne hemma. Sele och flexikoppel på - godis i fickan och ett glatt sinne. Nog skulle detta gå vägen!
Det gjorde det, med bravur! Hon har bättre kondis än vad jag trodde!
Efter löpträningen hade vi ungefär 1,5 km att gå hem och Asta var superpigg och hur taggad som helst, så jag släppte lös henne på ett fält, så hon fick springa av sig lite överskottsenergi (vaffan?!).
Vi började kampa och leka med en pinne och jag gjorde det till ett spontant lek-träningspass; intro till att gå slalom genom mina ben. Tappade hon pinnen, så fortsatte kampen om hon satte sig vid min väntersida, tog ögonkontakt - jag klev fram med höger ben och hon sprang emellan. Hon fattade DIREKT och kontakten vi hade var SÅ JÄKLA GRYYYYM!
Slutsats; måste vi alltså springa 8 km först, så hon får göra av med en massa energi innan vi kan börja träna på riktigt? Är det nyckeln till fokus? Bra kondis lär jag få på köpet! Nu ska bara Asta växa till sig först, så hon faktiskt kan hänga med på regelbunden basis. Hon är ju egentligen lite för liten för att springa så långt ännu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar