Dagboken.: Välkommen våren

Senast jag skrev var det full vinter och nu, en vecka senare, är våren här! Snön så gott som borta, tussilagon lyser i vägkanterna och Asta är skitigare än någonsin!

I söndags sprang jag 2 mil (mina första någonsin!!) på 1h59min. Under 2 h alltså!!!!! Behöver jag säga att jag är sjukt nöjd, stolt och jäkligt mallig över det?! :) K följde med första 14 km och hon är en grym hare! Vi är väldigt jämna, men bra på olika saker, det blir ett bra tempo både uppför, på platten och nerför när vi springer tillsammans. Så är vi rätt tjuriga bägge två, vägrar vara den som drar ner tempot. Visst, ibland är det skönt att plugga in iPhonen i öronen och spela ngn köttig musik och ensam kuta järnet, men energin och löparglädjen blir så mycket MER när jag springer med kompis. Annars i veckan har träningen flutit på bra, intervaller över Vallsundsbron, långdistans etc. Det börjar kännas bra nu!

Under veckan har jag också hunnit med att vara rätt huslig; lagt in sill, bakat och storstädat. *Klappar mig själv på axeln*.

Jag och Asta börjar äntligen komma ur valpfason-stadiet. Hon är sååååå duktig! Springer mkt lös och även om inkallningarna inte är 100% så springer hon aldrig fram till folk. Ultimata testet kom igår, när vi gick längs sjön och det kom en joggare och sprang ungefär 1 m från Asta och 20 m från mig och hon stannade kvar på mitt kommando och kom sedan till mig i full fart! Min duktiga tös! Växte en decimeter där och då!

Hon har däremot lärt sig att jaga änder av Raku (hennes BC-pojkvän). Ett hyss matte inte är speciellt glad över... men men. Det får bli en bra störningsträning lite längre fram, nu undviker vi strandpromenaden, så länge den är full med fåglar. No more fågeljakt for you miss!

Idag hade vi avslutning på unghundskursen! Det har varit några roliga veckor med många nya intryck och lärdomar. Vi avslutade med "berikning", det innebär att vi testade att gå på olika material; vaxduk, vippande bräda, kompostgaller, ostabil bordsskiva, leta godis i uppfällt paraply, springa i agilitytunnel etc. Asta tyckte det mesta var en baggis och hon var superduktig! Hon är ju positiv till det mesta och så himla tacksam att jobba med. Orädd! Instruktören tyckte det hade gått snabbt framåt, från en katastrofal början (min åsikt), då hon spelade "dövöra deluxe" tills idag, då allting fungerade. Stolt matte igen och det känns så skönt att få ngn sorts bekräftelse på att vi är på rätt väg! :) Underbara hund!

Nu blir det att träna vidare tills inkallningarna sitter också! OCH inte att förglömma, våga närma mig andra hundar utan koppel. Som det är idag åker kopplet på samma sekund jag ser en annan hund, eftersom hon blir så stel och stirrig (kanske pga kopplet?!), men det ska jobbas bort, det också. Folk har hon lärt sig att man inte ska hälsa på, nu ska hon bara få in samma sak med hundar. Mycket träning, men det är kul! Speciellt när våren visar sig från sin bästa sida!